Jäkla snö!

Det är ju som förgjort alltså...hoppades att snön skulle smälta bort nu när det varit lite varmare men vad händer istället!? Jodå, mycket riktigt. Vaknade till mer snö idag *suck* det snöade så ymnigt och fint när jag slog upp ögonen. Eftersom det är söndag hade jag tänkt mej att promenera minst två timmar. Men det blev bara en timme. Kände mej lite besviken på snön, nu tar det ju ännu längre tid innan jag kommer ut på mina småstigar i skogen. Jag saknar dom verkligen. Men jag hittade en ny väg som jag gick igår, riktigt trevlig faktiskt. En del av den går i skogen och det gick hyfsat bra att gå där idag också.
Sen gick jag och tittade längtansfullt upp mot de tomma fönstren som finns i rätt många av hyreshusen här. Längtar så otroligt mycket efter ett eget boende. Kan knappt tänka på nåt annat. Vet att det finns en lagom tvåa som är ledig den första maj. Känns som en oerhört hoppfull dag att flytta in :) inte för att tanken på att flytta igen är så lockande men ett eget boende gör att allt det jobbet känns hur lätt som helst. Och det blir ju ingen lång flytt precis. Kan ju promenera över med det mesta om jag kan få en lägenhet här i byn. Och det hoppas jag på. Trivs bra här och vill gärna bo kvar, älskar att ha all denna skog inpå husknuten.
2 saker önskar jag mej av detta året. Det första och viktigaste är förstås en lägenhet. Och det andra är kärlek. Känner mej faktiskt mogen för det nu efter 4 år som ensam. Känner mej extra ensam nu när älskade dottern flyttat hemifrån och det är lite trist att inte ha nån o prata med. Jag skulle vilja ha nån att slänga käft med :) och visst hade det varit mysigt att krypa upp i soffan till nån med en varm famn. Hoppas det finns nån därute som kan tycka om en gammal, tjock tant. Kanske en gammal, tjock gubbe...haha...

Promenadtankar

Vet egentligen inte riktigt vad som har hänt. Innan så tyckte jag det var så tråkigt att promenera, kom mej liksom aldrig för att resa mej ur soffan för att gå ut en sväng. Men det är klart...det var ju innan jag bodde i skogen. Om man titta på Sibbhult på en karta så ser man en liten prick med en massa grönt runt omkring. Det stämmer i och för sej in på de flesta ställena i Östra Göinge...haha...en massa byar med skog runtom. Underbart. Sån himla skillnad det är att kunna gå i skogen. Ser väldigt mycket fram emot våren, det blir underbart vackert. Har hittat en liten skogsdunge som består enbart av björkar. Tänk en vårdag det, det ska bli fantastiskt.
Men inget av detta hjälper förstås om man ändå inte orkar gå ut. Men plötsligt så gör jag det. Bara i morse låg jag i sängen och funderade på när jag skulle gå ut. Jag tänkte att jag skulle göra det efter lunch, typ vid 1-2 draget. Men sen tänkte jag, nej varför ska jag ligga här o vänta på att klockan ska bli efter lunch? Kan ju lika gärna gå direkt. Så det gjorde jag. Bara gick upp, klädde på mej och gick ut. Nu kan jag visserligen inte gå så mycket i skogen eftersom det är för snöigt och halt, men några småbitar blir det i alla fall där som finns lite rejälare vägar. Och försöker dessutom utforska varje meter av Sibbhult och det är ju också lite spännande. Kallt som fanken var det, blåste riktiga ishavsvindar. Men det blev en timmes promenad i alla fall och när jag kom hem så städade jag mitt sovrum. Diskade varenda prydnadssak...och det blir ju en del...:P...dammsög ordentligt i varenda hörn och skrämde skiten ur Bliss. Ingen stor prestation förstås, den katten är rädd för sin egen skugga. Så nu har jag fått motion idag också. Visst gör de 17 kg jag blivit av med sitt till, jag känner mej ju betydligt lättare. Det är inte lika tungt att lyfta sej från soffan/sängen och det känns himla skönt. Synd bara att vågen står helt stilla nu, kan min själ inte gå ner nåt. Vill ju börja simma också men tyvärr blir det så himla dyrt så jag får avvakta lite med det. Tänkte försöka hitta nån sorts tränings dvd så jag kan göra lite övningar här hemma, tror det hade gjort mycket. Vill köpa ett löpband men det ligger lite i framtiden.
Just nu ska jag i alla fall lata mej, titta på Simpsons, spela lite datorspel och känna mej nöjd med mej själv. Jag har fruktansvärt svårt för att hitta nån mening i mitt liv som det ser ut nu men jag måste försöka göra det bästa av det. Saknar Isabel som fan. Inget är speciellt kul längre sen hon försvann. Och så långt bort! Saknar att kunna käfta med henne, att ha nån o prata med. Finns absolut ingen roligare person att ha i sin närhet än den tösen. Sen Peter dog har det ju bara varit vi två och vi har kommit varandra nära. Nu är det bara jag. Och vad ska jag ta mej till? Längtar efter att bo själv, ska försöka få tag i en tvåa här i Sibbhult. Det finns så gott om tomma lägenheter här att jag tycker inte det borde vara så svårt. Då hade åtminstone en del av mitt liv känts bättre. Jag gillar verkligen denna lägenheten och skulle vilja bo kvar men ska jag bo själv blir det för dyrt. och att få bo ensam känns som det absolut viktigaste just nu. Vad jag sen ska göra med resten av mitt liv har jag ingen aning om. Det är jäkligt tråkigt att inte vara behövd. Har haft barn hemma i 24 år...och så hade jag Peter och vårt hus. Sen helt plötsligt ingenting. Bara jag och katten. Tuff omställning. Börjar förstås bli van vid omställningar men är så enastående trött på att alltid få börja om. Kommer ju aldrig någonstans på det sättet. Men...såhär ser livet ut nu. Inte mycket annat o göra än att försöka göra det bästa av det.

Nytt försök

att återuppta min blogg...:P hade faktiskt helt och hållet glömt bort att jag en gång i tiden hade en blogg. Jag hittade den precis av en slump. Satt och googlade lite på bilder, som jag rätt ofta gör, skrev in "coola tatueringar" och hittade en väldigt fin. Som jag klickade på...och den ledde mej till min egen blogg! haha...som tur var fanns mitt loginnamn och lösenord sparat så jag kunde logga in. Och nu är jag här...vet inte riktigt vad det ska bli av det men det kan vara kul att skriva lite då och då. Ligger just nu i min säng och myser. Big bang theory, surfande, värmeljus och en snarkande Bliss. Mer behövs inte för att världen ska kännas rätt ok. Imorgon: skogspromenad och en tur till Hässleholm för att handla lite mat. Spännande liv man lever :P

Hur vet man?

Hur vet man egentligen när man träffat nån som är rätt? Är det bara en plötslig himmelsk uppenbarelse eller kanske är det så att det tar lite tid innan man vet? Tja...jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Däremot så vet jag att jag träffat nån som känns bättre än någon annan som jag träffat. Om det nu räcker för att det ska vara rätt vet jag inte. Men det känns fint. Det känns som om det svåraste att balansera i ett "förhållande" är det fysiska och det mentala. Det har brukat vara så för mej i alla fall att jag har fått det ena eller det andra. Antingen så har den fysiska delen av förhållandet varit suverän eller så har man klickat mentalt. Ska det vara så jävla omöjligt att hitta båda sakerna i en och samma person? Det verkar så i alla fall.
Men med personen jag träffat nu verkar faktiskt båda delarna funka. Men, det är klart, så verkar det ju alltid i början. Så jag får väl avvakta lite och se vad som händer. Det jag vet är i alla fall att han är trevligt sällskap, vi gillar mycket samma saker när det gäller musik och värderinga till exempel. Vilket är skönt. Att man har samma grundvärderingar är viktigt, annars funkar det aldrig. Han är lätt att ha o göra med, inga konstigheter. Han gillar att slänga käft precis som jag :D vi har båda svar på tal och det är kul som fan.
Sen är det klart att det finns ett par saker som jag är lite tveksam till...men ingen är ju perfekt, eller hur?
Och så det svåra stadiet man befinner sej i nu när det är så nytt...skickar sms hela tiden och är orolig för att säga för mycket eller för lite. Kan ju tex säga att man längtar efter att träffas. Kan däremot inte säga jag längtar efter dej...dej blir för mycket. Kan också säga att jag tycker om att spendera tid med dej. Kan inte säga jag tycker om dej. Det är en fin linje man balanserar på...haha...vet inte varför det ska vara så invecklat men jag vill inte hamna i en situation där jag kommer i underläge. Om jag säger till honom att jag längtar efter honom och han svarar typ "vad trevligt"...då har jag direkt kommit i underläge. Då vet han att jag längtar och jag vet inte ett skit om vad han tycker. Men förmodligen längtar han inte lika mycket för då hade han ju sagt det. Och underläge är det sista jag vill hamna i. Därför gäller det att väga varje ord på guldvåg, läsa varje sms 4 gånger innan det skickas iväg...hela tiden tänka på att inte säga för mycket. För lite går bra, men absolut inte för mycket.
Vi får se hur det går...jag gillar honom i alla fall och trivs i hans sällskap. Sen får vi se. Tycker fortfarande det är jobbigt att ge av mej själv och mina känslor till nån annan. Är väl rädd för att bli sårad igen, rädd för att det ska tas ifrån mej. Andra gången vi träffades satt vi hemma hos honom och drack vin och lyssnade på musik. Vi älskar båda Ulf Lundell och plötsligt säger han: jag vet vilken låt jag skulle vilja ha på mitt bröllop om jag nu nånsin blir gift. Och så var det en underbar Lundell låt som heter "Kärleken förde oss samman". Fantastiskt val men en konstig sak att säga på andra dejten liksom. Hade en kvinna sagt så till en man hade han nog fan sprungit så fort han kunnat. Men jag tyckte det var lite gulligt. Han är dock 36 och har aldrig varit gift så det är väl kanske nåt man funderar på...hade ju varit trevligt att ha gjort det en gång i sitt liv. Han är känslosam, kramig och väldigt glad för att känna närhet...saker som jag uppskattar väldigt mycket. Ska i alla fall blir intressant att se vad det blir av det. Kanske inget...kanske allt...

Återupptagen blogg

Ja, nu tänker jag faktiskt börja skriva i min blogg igen. Var längesen nu...vet inte om det händer sådär jättemycket spännande i mitt liv men det är ändå skönt att skriva av sej lite ibland. Har fått lite mer frihet i mitt liv, mött lite kärlek här o var..:) så det lär väl bli som vanligt på denna blogg; it's about nothing.
Men även om ingen läser min blogg så känner jag mej ändå välkommen tillbaka....haha

Som det kan bli

Idag var meningen att jag skulle städa. Och det började bra. Plockade undan, satte igång tvättmaskinen, tog ut mattor, putsade fönster....sen gick det överstyr av nån anledning. Har ju länge velat måla i vardagsrummet och nu helt plötsligt fick jag bara nog. Så jag började plocka ner från väggarna, föste ihop möbler i mitten och sen stod jag där och spacklade. Så istället för att bli städat så blev det stökigare än nånsin. Suck. Ja, ja, så kan det bli. Imorgon ska det målas och det ska bli suveränt skönt att få lite fint i vardagsrummet faktiskt. Äntligen.
Älskar mitt sovrum sen jag målade där, fattar inte att jag dröjde så länge. Nu är rummet äntligen som jag vill ha det. Det är mysigt och avslappnande istället för irriterande som det var innan med fula figurer på väggarna och annat skit. Och så min nya säng gör ju sitt till förstås. Ja, nya och nya...men den är ny för mej i alla fall. 120 är verkligen ett perfekt mått på säng. Inte för stor för 1 och inte för liten för 2...ja, plus 3 katter också förstås. Dom ligger där jämt. När jag är där alltså, inte annars. Jag tror dom förföljer mej....men spinnande sällskap är alltid mysigt.

Haha

Kan inte låta bli att lägga ut denna. Tramsig, javisst...men kul! Tack barnen för tipset.

http://www.youtube.com/watch?v=ykwqXuMPsoc

Vackra ord

http://www.youtube.com/watch?v=HBKDfVwini4&feature=player_embedded

Kan inte begripa varför man inte skulle hålla med om detta. Det är snart val. Hoppas att fler än jag röstar rätt.

Grattis!

Till min älskade solstråle till dotter på 19-års dagen! Ditt goda humör och sinne för humor lyser upp mina dagar. Livet hade varit tråkigt utan ditt sällskap. Glädjer mej varje gång du kommer hem. Hoppas att du, även när du flyttat till eget, hälsar på din gamla mor ibland. Jag älskar dej gränslöst.

Grattis!

Till min älskade Sebastian, 23 år idag! En bättre son finns bara inte. Tack för att du berikar våra liv och att du alltid varit en son att vara stolt över. Älskar dej!