onsdag 30 september 2009
Mejl
Tänk att ett litet mejl kan göra så mycket. Jag har det rätt jobbigt nu, mår inte så bra. Tycker det är kämpigt att hitta nån riktig vits att gå upp på morgonen. Det har ju varit sådär dom senaste 17 månaderna men det kommer och går. Ibland funkar det rätt ok sen kommer det några veckor när det bara känns förbannat jobbigt att leva. Har såna veckor nu och det är inget vidare kul. Finns mer än en anledning till det förstås, det har varit ovanligt jobbigt senaste tiden.
Sen idag så fick jag ett mejl. Ingen märkvärdigt, bara ett vanligt litet mejl från nån som jag gillar. Men bara att få höra att det finns nån som tänker på mej är min själ fint. Det räcker liksom hur långt som helst. Jag blev jätteglad att få reda på det.
Jag ska inte sticka under stol med att jag längtar efter att träffa nån som jag tycker om. Och som förstås gärna tycker om mej tillbaka. Det är inget kul att vara ensam och känna att man inte betyder nåt för nån. Vill ha nån att kramas med i soffan jag också. Men jag är inte riktigt redo än känner jag. Behöver nog få lite ro i själen först innan jag kan ge så mycket till nån som jag faktiskt vill. Men jag tror att jag i alla fall är på rätt väg. Kanske. Och om jag kan landa lite och få lite lugn i själen så kan jag också vara redo att hitta kärleken igen. Om den nu vill hitta mej.
Tills dess så är ett mejl med några värmande ord precis lagom.
Sen idag så fick jag ett mejl. Ingen märkvärdigt, bara ett vanligt litet mejl från nån som jag gillar. Men bara att få höra att det finns nån som tänker på mej är min själ fint. Det räcker liksom hur långt som helst. Jag blev jätteglad att få reda på det.
Jag ska inte sticka under stol med att jag längtar efter att träffa nån som jag tycker om. Och som förstås gärna tycker om mej tillbaka. Det är inget kul att vara ensam och känna att man inte betyder nåt för nån. Vill ha nån att kramas med i soffan jag också. Men jag är inte riktigt redo än känner jag. Behöver nog få lite ro i själen först innan jag kan ge så mycket till nån som jag faktiskt vill. Men jag tror att jag i alla fall är på rätt väg. Kanske. Och om jag kan landa lite och få lite lugn i själen så kan jag också vara redo att hitta kärleken igen. Om den nu vill hitta mej.
Tills dess så är ett mejl med några värmande ord precis lagom.
torsdag 24 september 2009
tisdag 22 september 2009
Dagens Goding
Jesse Martin - Så snygg att man blir lite knäsvag. Älskade honom som pojkvän till Ally McBeal. Nu finns han i Law & Order.
Bra Filmer del 2
Burn after reading - Helt underbar film av bröderna Cohen. Brad Pitt är ljuvlig som tönt, aldrig sett honom i en sån roll innan. Alla karaktärerna är kul och nojiga. Inte minst George Clooney som lider av förföljelsemani. Bra dialog som vanligt i Cohens filmer.
Life of Brian - Ja, den måste ju bara var med. Helt klart fortfarande världens roligaste såhär omkring 30 år senare. Man måste förstås gilla Monty Python för att uppskatta den men vem gör inte det? Det är så enastående dumt att det bara blir så roligt. Och att det är på brittiska gör det bara ännu bättre. Alla komedier vinner på att vara brittiska, den dialekten är så kul i sej och så har dom så härliga uttryck som inte finns på amerikanska.
Bortspolad - Den bästa och roligaste animerade filmen. Det är non-stop kul i den här, inte ett trist ögonblick. Igen, alla pratar brittiska....förutom dom franska grodorna förstås...haha...
Annars är sniglarna klara höjdpunkter i denna filmen men det är egentligen svårt att peka ut det bästa eftersom hela filmen är en enda lång höjdpunkt. Jag säger bara: Wer'e doomed!!
The curious case of Benjamin Button - En film som det var mycket hype om innan premiären men som sen verkar ha fallit i glömska liksom. Det är en helt fantastisk film med en riktigt bra story. Förvånad att ingen tänkt på det tidigare faktiskt. Att födas som gammal och gå baklänges för att dö som bebis. Helt suveränt. Brad Pitt är bra, precis som vanligt och hela filmen är vacker och bra berättad. Helt oemotståndlig tycker jag. Och riktigt sorglig.
Pulp Fiction - Ja, vad ska man säga. Det här är verkligen film när det är som bäst. När denna kom var det ett nytt grepp att berätta historien baklänges, nu är det ganska vanligt. Man fattar inte mycket i börjar men efter hand faller bitarna på plats. Härligt att se tonårsidolen John Travolta komma tillbaka i strålkastarljuset och Samuel L.....tja....det finns väl inte ord som räcker. Måste vara planetens coolaste skådespelare och så jäkla bra. Bröderna Cohen är bra på dialog men Tarantiono är helt klart mästaren. En ren njutning att lyssna på.
Life of Brian - Ja, den måste ju bara var med. Helt klart fortfarande världens roligaste såhär omkring 30 år senare. Man måste förstås gilla Monty Python för att uppskatta den men vem gör inte det? Det är så enastående dumt att det bara blir så roligt. Och att det är på brittiska gör det bara ännu bättre. Alla komedier vinner på att vara brittiska, den dialekten är så kul i sej och så har dom så härliga uttryck som inte finns på amerikanska.
Bortspolad - Den bästa och roligaste animerade filmen. Det är non-stop kul i den här, inte ett trist ögonblick. Igen, alla pratar brittiska....förutom dom franska grodorna förstås...haha...
Annars är sniglarna klara höjdpunkter i denna filmen men det är egentligen svårt att peka ut det bästa eftersom hela filmen är en enda lång höjdpunkt. Jag säger bara: Wer'e doomed!!
The curious case of Benjamin Button - En film som det var mycket hype om innan premiären men som sen verkar ha fallit i glömska liksom. Det är en helt fantastisk film med en riktigt bra story. Förvånad att ingen tänkt på det tidigare faktiskt. Att födas som gammal och gå baklänges för att dö som bebis. Helt suveränt. Brad Pitt är bra, precis som vanligt och hela filmen är vacker och bra berättad. Helt oemotståndlig tycker jag. Och riktigt sorglig.
Pulp Fiction - Ja, vad ska man säga. Det här är verkligen film när det är som bäst. När denna kom var det ett nytt grepp att berätta historien baklänges, nu är det ganska vanligt. Man fattar inte mycket i börjar men efter hand faller bitarna på plats. Härligt att se tonårsidolen John Travolta komma tillbaka i strålkastarljuset och Samuel L.....tja....det finns väl inte ord som räcker. Måste vara planetens coolaste skådespelare och så jäkla bra. Bröderna Cohen är bra på dialog men Tarantiono är helt klart mästaren. En ren njutning att lyssna på.
fredag 18 september 2009
Seriemördarintresse
Dom som känner mej väl vet om att jag har ett seriemördarintresse. Jag kanske är morbid, jag vet inte. Jo, förresten..det är jag nog. Men jag har alltid varit fascinerad av mördare i allmänhet och seriemördare i synnerhet. Ja, inte den där mördartypen som slår ihjäl grannen i ett gräl om tomtgräns eller nåt. Men den där seriemördartypen, psykopaten, är intressant. Hur man kan göra såna saker och ändå liksom tycka att det är ok. Att kunna se förbi att dina offer är människor, nåns dotter, hustru, mamma, son eller pappa. Det är liksom ingen person, bara ett ting som är till för ditt nöjes skull. Och ganska många seriemördare har faktiskt egen familj. Dom går ut och slår ihjäl nån, kanske sågar dom i bitar och sprider ut lite överallt. Sen kör dom hem till familjen och äter middag.
Den kylan tycker jag är otroligt fascinerande. Så iskallt.
Min favoritseriemördare, Ed Kemper, körde till och med till ett möte med sin övervakare med ett avsågat huvud i bagaget. Övervakaren var väldigt nöjd med hans framsteg. Direkt efter mötet körde han hem, hade sex med det avkapade huvudet i några dagar och gjorde sej sedan av med det. Snacka om att ha is i magen och kunna spela frisk när det passar dina syften. Sånt imponerar på mej.
Den kylan tycker jag är otroligt fascinerande. Så iskallt.
Min favoritseriemördare, Ed Kemper, körde till och med till ett möte med sin övervakare med ett avsågat huvud i bagaget. Övervakaren var väldigt nöjd med hans framsteg. Direkt efter mötet körde han hem, hade sex med det avkapade huvudet i några dagar och gjorde sej sedan av med det. Snacka om att ha is i magen och kunna spela frisk när det passar dina syften. Sånt imponerar på mej.
Dagens Goding och Länk
Chris Daughtry - är det möjligt att bli vackrare än såhär? Tror knappt det. Och hans musik sen...så enastående bra! Har du inte upptäckt den än så skaffa dej genast Daughtrys två skivor. Lika bra båda två. Här är ett smakprov:
http://www.youtube.com/watch?v=qMaytRjz46U
torsdag 17 september 2009
Fetmaprogram
Har ju redan konstaterat att jag egentligen inte borde läsa dagstidningar eftersom jag blir så upprörd. Nu finns det mej närstående personer som tycker att jag borde sluta titta på tv också. Men om jag inte får varken läsa eller titta på tv kapas ju mina fritidsintressen ner rätt drastiskt. Men, visst, jag tillstår att jag blir förbannat irriterad av att titta på tv också. I alla fall ibland. Blir ju förstås som alla andra intelligenta personer duktigt störd av all reklam. Men inte bara det. En del program borde man undvika. Som till exempel dom här tv3 och kanal 5 dokumentärerna om feta personer. Särskilt dom som handlar om feta barn.
För mej är föräldrar till feta barn barnmisshandlare. Ingen tvekan om det. Lika mycket som om dom slagit sina barn. Det är inget annat än misshandel att ge dina barn den här starten livet. Det är aldrig lätt att vara en tjockis men det måste vara absolut värst att vara det när man är barn eller tonåring.
Och alla dom här idiotföräldrarna (mammor oftast) som gråter i tv för att 16-åringen väger 250 kg. "Det är så jobbigt, han gör inget annat än äter...jag vet inte vad jag ska göra..."
Här är ett tips, helt gratis: SLUTA KÖPA HEM EN MASSA SKRÄPMAT!! Klaga inte på att han äter allt skit du köper hem o fyller skåpen med, ta bara bort möjligheten för honom att äta det överhuvudtaget. Han tjänar väl knappast egna pengar, maten han äter kommer hemifrån. Enkelt va?
Flera program handlar om barn som är så små som 6-7 år och redan väger mer än en normal tonåring. Dessa barn kan väl knappast själva gå och handla?! Då är det förstås föräldrarnas fel att dom är feta. Sluta för fan att mata dom med allehanda skräp. Oftast blir det McDonaldsmat 5-6 gånger i veckan. Skrämmande. När mina egna barn var i den åldern åt vi på Burger King efter att vi varit på bio. Och endast då. Det var alltså typ 3-4 gånger om året. Det tycker jag är betydligt mer lagom. Barn vet inte vad som finns, det är det som är så bra. Du bestämmer ju själv som förälder vad du ska lära barnet. Dom föds inte med vetskapen om skräpmat och läsk. Det är upp till dej om, och när, du introducerar sånt i deras liv. För mina barn fanns läsk när det var kalas och godis enbart på lördagar. Där emellan fanns det vatten och att dricka och mammas hemlagade mat varenda dag. I min mening fan så mycket bättre.
Missförstå mej inte nu, jag klagar inte på tjockisar. Jag är själv en. Men det är mitt eget fel, när jag växte upp var jag smal som en pinne. Det var inte förrän som vuxen, när jag väntade barn närmare bestämt, som jag blev tjock. Och vuxna människor bestämmer ju själva. Men när barnen är små är det ditt ansvar att ge dom nyttig och god mat att växa upp på. Jag är kanske inte världens bästa kock men jag har fött upp två barn på min matlagning. Och dom har aldrig någonsin varit tjocka.
För mej är föräldrar till feta barn barnmisshandlare. Ingen tvekan om det. Lika mycket som om dom slagit sina barn. Det är inget annat än misshandel att ge dina barn den här starten livet. Det är aldrig lätt att vara en tjockis men det måste vara absolut värst att vara det när man är barn eller tonåring.
Och alla dom här idiotföräldrarna (mammor oftast) som gråter i tv för att 16-åringen väger 250 kg. "Det är så jobbigt, han gör inget annat än äter...jag vet inte vad jag ska göra..."
Här är ett tips, helt gratis: SLUTA KÖPA HEM EN MASSA SKRÄPMAT!! Klaga inte på att han äter allt skit du köper hem o fyller skåpen med, ta bara bort möjligheten för honom att äta det överhuvudtaget. Han tjänar väl knappast egna pengar, maten han äter kommer hemifrån. Enkelt va?
Flera program handlar om barn som är så små som 6-7 år och redan väger mer än en normal tonåring. Dessa barn kan väl knappast själva gå och handla?! Då är det förstås föräldrarnas fel att dom är feta. Sluta för fan att mata dom med allehanda skräp. Oftast blir det McDonaldsmat 5-6 gånger i veckan. Skrämmande. När mina egna barn var i den åldern åt vi på Burger King efter att vi varit på bio. Och endast då. Det var alltså typ 3-4 gånger om året. Det tycker jag är betydligt mer lagom. Barn vet inte vad som finns, det är det som är så bra. Du bestämmer ju själv som förälder vad du ska lära barnet. Dom föds inte med vetskapen om skräpmat och läsk. Det är upp till dej om, och när, du introducerar sånt i deras liv. För mina barn fanns läsk när det var kalas och godis enbart på lördagar. Där emellan fanns det vatten och att dricka och mammas hemlagade mat varenda dag. I min mening fan så mycket bättre.
Missförstå mej inte nu, jag klagar inte på tjockisar. Jag är själv en. Men det är mitt eget fel, när jag växte upp var jag smal som en pinne. Det var inte förrän som vuxen, när jag väntade barn närmare bestämt, som jag blev tjock. Och vuxna människor bestämmer ju själva. Men när barnen är små är det ditt ansvar att ge dom nyttig och god mat att växa upp på. Jag är kanske inte världens bästa kock men jag har fött upp två barn på min matlagning. Och dom har aldrig någonsin varit tjocka.
onsdag 16 september 2009
Längtan
Inte så ofta som jag planerar saker långt i förväg. Har lärt mej att det oftast inte är lönt. Men nu har jag i alla fall nåt planerat som jag ser fram emot riktigt mycket. Har en älsklingsbror som vi velat få till en spelkväll med länge nu. Men av olika anledningar har det varit svårt. Men nu är det gjort i alla fall, nu har vi bestämt dag. Inte förrän i november förstås, men ändå. Skönt att ha någonting och se fram emot. Då ska jag ha min bror, min son, min dotter och min svärdotter runt bordet och bara mysa. Det ska bli förbannat underbart med lite familjekväll.
Inte för att det varit något fel på våra vanliga spelkvällar, absolut inte. Men att utöka den med min bror är liksom pricken över i. Han är så himla mysig, trevlig och rolig. Ungefär som jag...haha...men vi är faktiskt väldigt lika varandra och kommer oerhört bra överens. Av alla mina syskon är det helt klart honom jag står närmast. Jag känner verkligen att vi är syskon och att vi hör ihop. Det känner jag inte lika starkt med dom andra. Jag är så glad för hans skull att han äntligen hittat lite rätt i tillvaron och att han mår bättre. Det är väl också nåt som gjort att vi känt en extra gemenskap, vi har båda två haft svårt att hitta vår plats i livet. Det har varit mycket motgångar och ingen av oss har liksom hittat hem riktigt. I alla fall inte för nån längre tid.
Men nu har han ett underbart hus där han kan bo och må bra, sluta försöka vara alla andra till lags och istället njuta lite själv. Jag är glad att han äntligen tog det steget. Han var så glad för min skull när jag hittat min man och mitt hus. Jag fick inte behålla nåt av det, hoppas han har större tur.
Inte för att det varit något fel på våra vanliga spelkvällar, absolut inte. Men att utöka den med min bror är liksom pricken över i. Han är så himla mysig, trevlig och rolig. Ungefär som jag...haha...men vi är faktiskt väldigt lika varandra och kommer oerhört bra överens. Av alla mina syskon är det helt klart honom jag står närmast. Jag känner verkligen att vi är syskon och att vi hör ihop. Det känner jag inte lika starkt med dom andra. Jag är så glad för hans skull att han äntligen hittat lite rätt i tillvaron och att han mår bättre. Det är väl också nåt som gjort att vi känt en extra gemenskap, vi har båda två haft svårt att hitta vår plats i livet. Det har varit mycket motgångar och ingen av oss har liksom hittat hem riktigt. I alla fall inte för nån längre tid.
Men nu har han ett underbart hus där han kan bo och må bra, sluta försöka vara alla andra till lags och istället njuta lite själv. Jag är glad att han äntligen tog det steget. Han var så glad för min skull när jag hittat min man och mitt hus. Jag fick inte behålla nåt av det, hoppas han har större tur.
tisdag 15 september 2009
Fortsatt elände
Jävla ryggskott..är så duktigt trött på det nu. Så trist o bara ligga hela dagarna utan att kunna göra nånting. Allting är en kamp, bara att duscha eller gå på toa är oerhört jobbigt. Men att ligga är också jobbigt...*suck*skitvsvårt att hitta en ställning som funkar att ligga i. Och jag ska ju förstås envisas med att ligga i soffan. Men det blir så tråkigt att ligga i sovrummet, jag ser bara trädtoppar från mitt lilla fönster och tvn är bara 22".
Försökte ta lite smärtstillande tabletter men mådde så illa av dom att jag blev tvungen att sluta. Rätt jobbigt när det hela tiden känns som om du ska spy. Gårdagen var riktigt eländig men idag ska jag inte ta några fler tabletter. Då har jag hellre ont i ryggen.
Min snälla mamma var här igår och hjälpte mej lite och jag fick en ny sadel till min cykel. Längtar tills jag kan komma ut o cykla igen. Dessutom fick jag ett 10-kort till simhallen. Vill så gärna börja simma igen men dom har haft stängt över sommaren. Nu när jag äntligen skulle börja så får jag ryggskott...
Men nu har jag i alla fall ett kort som berättigar mej till 10 simtillfällen och jag ska börja så fort ryggen är bra. Ska bli härligt.
Försökte ta lite smärtstillande tabletter men mådde så illa av dom att jag blev tvungen att sluta. Rätt jobbigt när det hela tiden känns som om du ska spy. Gårdagen var riktigt eländig men idag ska jag inte ta några fler tabletter. Då har jag hellre ont i ryggen.
Min snälla mamma var här igår och hjälpte mej lite och jag fick en ny sadel till min cykel. Längtar tills jag kan komma ut o cykla igen. Dessutom fick jag ett 10-kort till simhallen. Vill så gärna börja simma igen men dom har haft stängt över sommaren. Nu när jag äntligen skulle börja så får jag ryggskott...
Men nu har jag i alla fall ett kort som berättigar mej till 10 simtillfällen och jag ska börja så fort ryggen är bra. Ska bli härligt.
söndag 13 september 2009
Ryggskott
Det är ju såklart. När jag för en gångs skull får en ensam helg att njuta av, vad händer då? Jodå, ryggen pajar och här ligger jag nu. Är ju för trist. Varenda rörelse gör ont, att gå upp och ner för trappan ska vi bara inte prata om. Att nånting kan göra så förbannat ont. Att ha ont i ryggen är det absolut värsta jag vet, man blir så handikappad. Är en plåga bara att gå på toa.
Har ju en ställbar säng och det är skönt när man har ont i ryggen. Men det blir så trist att ligga i sovrummet, det enda jag ser genom sovrumsfönstret är toppen av ett träd. Och tvn är bara 22 tum. Inte så kul. Så jag flyttade ner i vardagsrummet istället. Finns ju toa där nere också och det är närmare till köket. Dessutom är tvn på 50 tum. Betydligt roligare.
Dubbelt trist o va dålig när ingen är hemma som man kan klaga för. Och ingen som passar upp en heller. Tror jag ska gnälla extra mycket imorgon när dottern kommer hem. Får se om det gör nån nytta.
Har ju en ställbar säng och det är skönt när man har ont i ryggen. Men det blir så trist att ligga i sovrummet, det enda jag ser genom sovrumsfönstret är toppen av ett träd. Och tvn är bara 22 tum. Inte så kul. Så jag flyttade ner i vardagsrummet istället. Finns ju toa där nere också och det är närmare till köket. Dessutom är tvn på 50 tum. Betydligt roligare.
Dubbelt trist o va dålig när ingen är hemma som man kan klaga för. Och ingen som passar upp en heller. Tror jag ska gnälla extra mycket imorgon när dottern kommer hem. Får se om det gör nån nytta.
fredag 11 september 2009
Dagens Filmcitat
Yes, London. You know: fish, chips, cup 'o tea, bad food, worse weather, Mary fucking Poppins... LONDON.
Snatch
Snatch
onsdag 9 september 2009
Dagens Favoritklipp
Om det mot all förmodan skulle finnas nån som missat världens bästa buktalare, Jeff Dunham, så kolla in det här. Så jäkla kul! Sånt som man önskar att man kunde få uppleva igen för första gången. Han är (nästan) lika rolig som ståuppare.
http://www.youtube.com/watch?v=IZjMgbRUsZM&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=EpRW8jh8AgY&feature=related
http://youtube.com/watch?v=XgcrEhhiEhA
http://www.youtube.com/watch?v=IZjMgbRUsZM&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=EpRW8jh8AgY&feature=related
http://youtube.com/watch?v=XgcrEhhiEhA
Dagens Goding och Länk
Världens bästa sångare i världens bästa band. Och en goding dessutom.
http://www.youtube.com/watch?v=BxgeSv88c2w
tisdag 8 september 2009
Tiggeri
Blir så jävla förbannad över tiggarna i Malmö. Har varit några insändare i Kvällsposten nu (nej, jag vet..kanske inte världens bästa källa till bra information) om tiggare som kommer i busslaster från östländerna och tigger på gatorna i Malmö. Horribelt. Och vad som är ännu mer horribelt är att folk faktiskt ger dom pengar! Varför? Ingen i Sverige behöver tigga. Jag vet att det sociala skyddsnätet får större och större hål, mycket på grund av den blåa regeringen vi har nu, men faktum kvarstår. Ingen i Sverige behöver tigga. Det går alltid, genom socialförvaltningens försorg, att få pengar till sitt uppehälle.
Att hitta tiggare på gatorna i Sverige gör mej förbannad. Jag har sett det i storstäder som Paris och Berlin, men det är en annan sak. Dom har inte samma sociala skyddsnät där som vi har här. Vissa människor där har faktiskt inget annat val än att tigga. Men att se det i mitt kära Sverige är för jävligt. Och det är ju inte ens svenskar som tigger. Det kommer alltså bussar till Malmö Central på morgonen som släpper av stora gäng med tiggare. Och som sen hämtar dom igen på kvällen. Vad fan liknar det!? Att inte tiggeri är olagligt i Sverige tycker jag är helt otroligt. Dom som tigger får ändå inte behålla mycket av pengarna. Om man nu bryr sej om sånt. Vilket jag inte gör. Men jag antar att puckona som faktiskt ger dom pengar bryr sej. Det sitter förstås nån "maffiaboss" som organiserar dessa turnéer och som roffar åt sej största delen av pengarna. Fattar man inte det är man ju mer än lovligt korkad. Hur skulle dessa fattiga människor ha råd att på egen bekostnad åka till Sverige?
Till polisen skulle jag vilja säga: Kriminalisera detta jävelskap genast!
Till dom som ger pengar till dessa tiggare som förpestar gatorna i Malmö: Sluta med det!
Vill ni ge pengar till dom som behöver så håll er inom landets gränser. Svenskar borde väl ändå vara viktigast. Skänk till stadsmissionen så dom hemlösa har nånstans att värma sej nu när hösten och vintern närmar sej. Eller köp deras tidning. Dom pengarna gör betydligt mer nytta.
Att hitta tiggare på gatorna i Sverige gör mej förbannad. Jag har sett det i storstäder som Paris och Berlin, men det är en annan sak. Dom har inte samma sociala skyddsnät där som vi har här. Vissa människor där har faktiskt inget annat val än att tigga. Men att se det i mitt kära Sverige är för jävligt. Och det är ju inte ens svenskar som tigger. Det kommer alltså bussar till Malmö Central på morgonen som släpper av stora gäng med tiggare. Och som sen hämtar dom igen på kvällen. Vad fan liknar det!? Att inte tiggeri är olagligt i Sverige tycker jag är helt otroligt. Dom som tigger får ändå inte behålla mycket av pengarna. Om man nu bryr sej om sånt. Vilket jag inte gör. Men jag antar att puckona som faktiskt ger dom pengar bryr sej. Det sitter förstås nån "maffiaboss" som organiserar dessa turnéer och som roffar åt sej största delen av pengarna. Fattar man inte det är man ju mer än lovligt korkad. Hur skulle dessa fattiga människor ha råd att på egen bekostnad åka till Sverige?
Till polisen skulle jag vilja säga: Kriminalisera detta jävelskap genast!
Till dom som ger pengar till dessa tiggare som förpestar gatorna i Malmö: Sluta med det!
Vill ni ge pengar till dom som behöver så håll er inom landets gränser. Svenskar borde väl ändå vara viktigast. Skänk till stadsmissionen så dom hemlösa har nånstans att värma sej nu när hösten och vintern närmar sej. Eller köp deras tidning. Dom pengarna gör betydligt mer nytta.
Dagens Favoritklipp
http://www.youtube.com/watch?v=BQxWM3I2lHk
Bolt är en sjukt ball film som bara måste ses. Det här klipper är bara för skönt.
Bolt är en sjukt ball film som bara måste ses. Det här klipper är bara för skönt.
måndag 7 september 2009
Drömmar
Har inatt för första gången drömt om min borgångne älskling. Efter 16 månader såg jag honom äntligen i mina drömmar. Har längtat efter det så länge och äntligen fick jag se honom och höra hans röst. Tyvärr vaknade jag och var tvungen att rusa ut på toa och det förstörde ju en del av drömmen. Ska ju egentligen ligga kvar i sängen och försöka hålla kvar drömmen så länge som möjligt för att komma ihåg detaljer. Nu blev det inte så men jag kommer ihåg lite i alla fall. Han hade hela tiden firmakläderna på sej vilket förstås är typiskt. Sällan man såg honom i nånting annat. Och drömmen var i färg...jag har hört att om drömmen är i svartvitt är det bara en dröm men om det är i färg så är det personen i fråga som skickar en hälsning. Förmodligen bara rent skitsnack alltihop men dock. Jag tror ju inte på ett liv efter döden så då kan det ju knappast ha varit en hälsning. Bryr mej inte så mycket om vilket, jag ville se honom igen och höra hans röst och det har jag gjort nu. Underbart.
Det märkliga med drömmen var att jag visste att han skulle dö. Jag visste att det var den där dagen han skulle dö och jag brottades med om jag skulle berätta det för honom eller inte. Då kunde han ju stanna hemma från jobb och slippa råka ut för olyckan som tog död på honom. Men jag tror att det är som i Final Destination, redan när du föds får du ett nummer. Det är ditt dödsnummer liksom. När det är dags för ditt nummer så dör du oavsett. Det är inget att göra åt. Det är hela tiden förutbestämt exakt när du ska du och inget du gör kan ändra det. Skulle du undslippa döden den gången så tar han dej ändå. Du kan inte undgå ditt öde.
Om jag sagt till den där dagen att han inte skulle köra till jobb så hade han ändå dött på nåt annat sätt. Hans tid var helt enkelt ute. I drömmen vet jag inte om jag sa nåt, för jag vaknade innan. Men jag tror inte att jag gjorde det, det hade liksom inte hjälpt. Märklig dröm men jag är glad att jag fick se honom igen efter 16 långa månader. Kändes lite trösterikt liksom. Han såg ut exakt som när han levde, skönt att han inte såg ut som på visningen när han låg i kistan. Det var ingen rolig syn. Man får gå igenom mycket när en älskad människa dör. Hur lång tid det tar att hämta sej vet jag inte. Jag har inte kommit dit än.
Det märkliga med drömmen var att jag visste att han skulle dö. Jag visste att det var den där dagen han skulle dö och jag brottades med om jag skulle berätta det för honom eller inte. Då kunde han ju stanna hemma från jobb och slippa råka ut för olyckan som tog död på honom. Men jag tror att det är som i Final Destination, redan när du föds får du ett nummer. Det är ditt dödsnummer liksom. När det är dags för ditt nummer så dör du oavsett. Det är inget att göra åt. Det är hela tiden förutbestämt exakt när du ska du och inget du gör kan ändra det. Skulle du undslippa döden den gången så tar han dej ändå. Du kan inte undgå ditt öde.
Om jag sagt till den där dagen att han inte skulle köra till jobb så hade han ändå dött på nåt annat sätt. Hans tid var helt enkelt ute. I drömmen vet jag inte om jag sa nåt, för jag vaknade innan. Men jag tror inte att jag gjorde det, det hade liksom inte hjälpt. Märklig dröm men jag är glad att jag fick se honom igen efter 16 långa månader. Kändes lite trösterikt liksom. Han såg ut exakt som när han levde, skönt att han inte såg ut som på visningen när han låg i kistan. Det var ingen rolig syn. Man får gå igenom mycket när en älskad människa dör. Hur lång tid det tar att hämta sej vet jag inte. Jag har inte kommit dit än.
söndag 6 september 2009
Spelkväll
Så var ännu en spelkväll över....lika härligt som vanligt. Min dotter, min son med fästmö och min bästa kompis. Helt suveränt. Jag regerade förstås i TP....som vanligt. Eller som oftast i alla fall. Alfapet däremot var lite lurigare, där är jag definitivt inte bäst. Vet inte varför egentligen, jag är ju bra med ord. Men vafan, man kan inte va bäst på allt. Och sen favoritaren...Charad. Hur jävla underbart är inte detta spel!? Heter ju Pictionary numera har jag förstått, fattar bara inte varför det ska va så. Men spelet är väl det samma. Sån enkel och bra idé egentligen. Du ska rita nåt på ett papper och dom andra ska gissa vad det föreställer. Kan inte va mycket enklare. Och det är så förbannat kul, man kan höra dom märkligaste gissningar. Och teckningarna blir ju bara så fina...hahaha....nu vet vi i alla fall att man ska använda 3 fingrar när man pekar, att lim kan se ut precis hur som helst och att "löser man många, kan man lösa fler". Sedär, riktiga visdomsord.
Tror fan jag har världens bästa barn alltså...dom är förbannat trevliga och underhållande. Så glad att dom fått mitt sinne för humor. Inte för att deras pappa är nån tråkmåns men jag tycker ändå att jag är roligare.....dessutom är dom intelligenta och duktiga. Sonen har jobb, lägenhet och urgullig fästmö. Har aldrig haft några stora problem med honom, han har skött sej. Likaså dottern. Hon är duktig i skolan, populär kompis och ett oerhört trevligt sällskap för mej här hemma. När hon inte är här känns det så förbannat tomt. Jag vet att måste vänja mej eftersom hon förstås kommer att flytta hemifrån en dag, hon är ju faktiskt 18 år nu. Men det vill jag helst inte tänka på. Vi har aldrig några problem eller bråk utan trivs helt enkelt i varandras sällskap. Är evigt tacksam för att mina barn har blivit så härliga personligheter som har mål och drömmar. Så många ungar nu som bara skiter i allt och är till elände för sina föräldrar. Så har det aldrig varit för mej. Jag vill förstås gärna tro att jag och deras pappa har haft lite med det att göra under deras uppväxt. Vi är väl helt enkelt bra på att uppfostra barn. Och att se barnen växa upp och utveckla egna personligheter är underbart. Och dessutom kan man se sej själv litegrann i barnen. Uttryck, gester, utseende, samma sorts humor. Då känner man att en liten del av en kan leva kvar även efter att man själv är borta.
Även om jag gärna vill att mina barn väntar lite längre än jag med att skaffa barn så är det ändå härligt att ha barn som är 18 och 22 när jag själv inte är mer än 42. Dels för jag tror det är lättare att relatera till och umgås med sina barn när åldersskillnaden inte är alltför stor. Och dels för att jag kan ha ett liv efter att barnen blivit vuxna och ändå inte vara lastgammal. Inte för att jag vet vad jag ska göra med den delen av mitt liv men alltid händer det väl nåt. Trodde ju att jag skulle dela dom åren med min älskling i vårt hus. Och slippa vara ensam. Men nu blev det ju inte så, nu är jag lik förbannat ensam ändå. Men vem vet, det kanske finns nån mer man därute som kan älska en kvinna som jag. Jag haft mycket tur med kärlek i mitt liv. Det enda jag egentligen alltid haft tur med. Så det är väl inte riktigt rätt att kräva mer. Så det gör jag inte. Men jag önskar.
Tror fan jag har världens bästa barn alltså...dom är förbannat trevliga och underhållande. Så glad att dom fått mitt sinne för humor. Inte för att deras pappa är nån tråkmåns men jag tycker ändå att jag är roligare.....dessutom är dom intelligenta och duktiga. Sonen har jobb, lägenhet och urgullig fästmö. Har aldrig haft några stora problem med honom, han har skött sej. Likaså dottern. Hon är duktig i skolan, populär kompis och ett oerhört trevligt sällskap för mej här hemma. När hon inte är här känns det så förbannat tomt. Jag vet att måste vänja mej eftersom hon förstås kommer att flytta hemifrån en dag, hon är ju faktiskt 18 år nu. Men det vill jag helst inte tänka på. Vi har aldrig några problem eller bråk utan trivs helt enkelt i varandras sällskap. Är evigt tacksam för att mina barn har blivit så härliga personligheter som har mål och drömmar. Så många ungar nu som bara skiter i allt och är till elände för sina föräldrar. Så har det aldrig varit för mej. Jag vill förstås gärna tro att jag och deras pappa har haft lite med det att göra under deras uppväxt. Vi är väl helt enkelt bra på att uppfostra barn. Och att se barnen växa upp och utveckla egna personligheter är underbart. Och dessutom kan man se sej själv litegrann i barnen. Uttryck, gester, utseende, samma sorts humor. Då känner man att en liten del av en kan leva kvar även efter att man själv är borta.
Även om jag gärna vill att mina barn väntar lite längre än jag med att skaffa barn så är det ändå härligt att ha barn som är 18 och 22 när jag själv inte är mer än 42. Dels för jag tror det är lättare att relatera till och umgås med sina barn när åldersskillnaden inte är alltför stor. Och dels för att jag kan ha ett liv efter att barnen blivit vuxna och ändå inte vara lastgammal. Inte för att jag vet vad jag ska göra med den delen av mitt liv men alltid händer det väl nåt. Trodde ju att jag skulle dela dom åren med min älskling i vårt hus. Och slippa vara ensam. Men nu blev det ju inte så, nu är jag lik förbannat ensam ändå. Men vem vet, det kanske finns nån mer man därute som kan älska en kvinna som jag. Jag haft mycket tur med kärlek i mitt liv. Det enda jag egentligen alltid haft tur med. Så det är väl inte riktigt rätt att kräva mer. Så det gör jag inte. Men jag önskar.
lördag 5 september 2009
Dagens Goding och Länk
Gene Simmons - av sååå många anledningar.
Här är en av dom (lessen för texten) :
http://www.youtube.com/watch?v=XoyJ_EW0aZI
Nattliga tankar
Ibland är det hopplöst att vara sömnlös. Oftast gör det inte mej så mycket eftersom jag så sällan måste upp på morgonen men imorgon (eller rättare sagt idag) så måste jag det. Inte megatidigt men jag måste upp o dona lite innan folk kommer. Idag ska jag ha hem mina underbara barn och min blivande svärdotter. Min kompis får också vara med på ett hörn. Det är alltid kanon att ha dom här och vi spelar alltid sällskapsspel vilket är suveränt kul. Jag är förstås obestridlig mästare på TP eftersom jag är så himla smart hahaha men när det gäller Charad är motståndet lite tuffare(budgetunderskott är en lurig en) och likaså Alfapet. Men oavsett resultat så är det alltid lika underhållande. Och lite öl o vin till det gör förstås inte saken sämre.
Och eftersom klockan alldeles strax är 4 på morgonen så borde jag förstås sova. Men det är svårt o göra det på beställning.
Låg här o tänkte på hur mycket jag saknar mitt gamla liv. Känns inte som om jag fixar att skapa ett nytt. Jag saknar min älskling, vårt hus, våra katter...jag saknar att ha lite mål och mening med livet. Nu är det svårt bara att komma ur sängen på morgonen. Det finns ju liksom ingen anledning egentligen. Ingen bryr sej om om jag ligger i sängen eller vad jag gör. Det finns ingenstans jag behövs, ingen som saknar mej om jag inte dyker upp nånstans. Så...what's the point liksom.
Idag är det 16 månader och 15 dagar sen min älskade man togs ifrån mej. Jag har väl förstått nu att han aldrig kommer tillbaks men lik förbannat känns det overkligt. Ibland fattar jag knappt att det verkligen har hänt, att jag har gått igenom allt det där. Att höra från en polis att min älskling är död, att se honom ligga på bårhuset och se ut som om han sov, att begrava honom, att bära honom, min stora fina man, i en liten urna. Att sitta i vårt hus på landet, mitt uppe i renoveringen, alldeles ensam. Helt plötsligt är allting bara borta. Livet försvunnet. Han som alltid sa att vi skulle bo minst 30 år i det där huset. Vi skulle bli gamla där o sitta på trappan och gagga. Det huset delade vi i 1 år, 8 månader och 3 dagar. Sen var det slut. Så vad fan är meningen med det? Det finns en mening med allt som händer brukar folk säga. Vilket kvalificerat skitsnack. Livet är bara en serie av slumpartade händelser. Fuck mening. Det finns ingen jävla mening. Vad är i så fall meningen med att han skulle dö vid 37 års ålder och att jag skulle sitta där som nybliven änka, 41 år gammal. Önskar att nån kunde berätta meningen med det. Jag tycker all sorts religion är så förbannat idiotiskt, att nån kan tro på sånt övergår mitt förstånd. Men tänk så skönt det måste vara att alltid kunna säga: det är guds mening. Så jävla skönt att aldrig ha nåt eget ansvar. Allt sker bara som gud vill. Om det är sant då tycker jag gud är en stor, jävla skitstövel som tog min älskling ifrån mej. När jag för första gången på åratal mådde riktigt bra.
Men jag fattar ju att inte allt handlar om mej. Jag inbillar mej inte att jag är solen och att allt annat kretsar runt mej. Den illusionen togs ifrån mej i oerhört unga år. Men det är inte lätt att försöka förstå varför saker händer. Vi var lyckliga med varandra och med vårt älskade hus. Vi hade båda äntligen fått det boendet vi drömt om så länge. Tills nån polis kom o sa att han var död och aldrig skulle komma hem mer. Så snabbt kan det gå...på morgonen hade jag allt och på kvällen var det borta. Precis alltihop.
Jag antar att det inte precis hjälper min sömnlöshet att ligga och tänka på sånt....men det är ofta på nätterna som såna tankar kommer smygande. Inte mycket att göra åt. När det är mörkt ute och jag ligger här ensam i min säng i ett rum som jag önskar var ett annat. Det är samma säng men rummet är helt annorlunda. Andra sidan av sängen är för evigt tom...och utsikten från mitt sovrumsfönster är förändrad. Det går bara inte att beskriva hur mycket jag saknar det livet som jag aldrig får tillbaka. Jag hoppas att jag nångång kan känna livsglädje igen men min man och mitt hus kommer jag att sakna så länge jag lever.
Just nu kom min älskade katt och hoppade upp i sängen. Hon ligger på min bröstkorg med huvudet lutat mot min kind. Nästan som om hon visste att jag behövde det. Tänk så mycket en spinnande katt kan göra. Skönt att inte vara helt ensam i mitt mörka rum.
Och eftersom klockan alldeles strax är 4 på morgonen så borde jag förstås sova. Men det är svårt o göra det på beställning.
Låg här o tänkte på hur mycket jag saknar mitt gamla liv. Känns inte som om jag fixar att skapa ett nytt. Jag saknar min älskling, vårt hus, våra katter...jag saknar att ha lite mål och mening med livet. Nu är det svårt bara att komma ur sängen på morgonen. Det finns ju liksom ingen anledning egentligen. Ingen bryr sej om om jag ligger i sängen eller vad jag gör. Det finns ingenstans jag behövs, ingen som saknar mej om jag inte dyker upp nånstans. Så...what's the point liksom.
Idag är det 16 månader och 15 dagar sen min älskade man togs ifrån mej. Jag har väl förstått nu att han aldrig kommer tillbaks men lik förbannat känns det overkligt. Ibland fattar jag knappt att det verkligen har hänt, att jag har gått igenom allt det där. Att höra från en polis att min älskling är död, att se honom ligga på bårhuset och se ut som om han sov, att begrava honom, att bära honom, min stora fina man, i en liten urna. Att sitta i vårt hus på landet, mitt uppe i renoveringen, alldeles ensam. Helt plötsligt är allting bara borta. Livet försvunnet. Han som alltid sa att vi skulle bo minst 30 år i det där huset. Vi skulle bli gamla där o sitta på trappan och gagga. Det huset delade vi i 1 år, 8 månader och 3 dagar. Sen var det slut. Så vad fan är meningen med det? Det finns en mening med allt som händer brukar folk säga. Vilket kvalificerat skitsnack. Livet är bara en serie av slumpartade händelser. Fuck mening. Det finns ingen jävla mening. Vad är i så fall meningen med att han skulle dö vid 37 års ålder och att jag skulle sitta där som nybliven änka, 41 år gammal. Önskar att nån kunde berätta meningen med det. Jag tycker all sorts religion är så förbannat idiotiskt, att nån kan tro på sånt övergår mitt förstånd. Men tänk så skönt det måste vara att alltid kunna säga: det är guds mening. Så jävla skönt att aldrig ha nåt eget ansvar. Allt sker bara som gud vill. Om det är sant då tycker jag gud är en stor, jävla skitstövel som tog min älskling ifrån mej. När jag för första gången på åratal mådde riktigt bra.
Men jag fattar ju att inte allt handlar om mej. Jag inbillar mej inte att jag är solen och att allt annat kretsar runt mej. Den illusionen togs ifrån mej i oerhört unga år. Men det är inte lätt att försöka förstå varför saker händer. Vi var lyckliga med varandra och med vårt älskade hus. Vi hade båda äntligen fått det boendet vi drömt om så länge. Tills nån polis kom o sa att han var död och aldrig skulle komma hem mer. Så snabbt kan det gå...på morgonen hade jag allt och på kvällen var det borta. Precis alltihop.
Jag antar att det inte precis hjälper min sömnlöshet att ligga och tänka på sånt....men det är ofta på nätterna som såna tankar kommer smygande. Inte mycket att göra åt. När det är mörkt ute och jag ligger här ensam i min säng i ett rum som jag önskar var ett annat. Det är samma säng men rummet är helt annorlunda. Andra sidan av sängen är för evigt tom...och utsikten från mitt sovrumsfönster är förändrad. Det går bara inte att beskriva hur mycket jag saknar det livet som jag aldrig får tillbaka. Jag hoppas att jag nångång kan känna livsglädje igen men min man och mitt hus kommer jag att sakna så länge jag lever.
Just nu kom min älskade katt och hoppade upp i sängen. Hon ligger på min bröstkorg med huvudet lutat mot min kind. Nästan som om hon visste att jag behövde det. Tänk så mycket en spinnande katt kan göra. Skönt att inte vara helt ensam i mitt mörka rum.
fredag 4 september 2009
Bra filmer del 1
Tänkte göra nån sorts tio-i-topp lista men det är fan omöjligt. Det finns rätt mycket bra film och det är omöjligt att sätta i nån ordning, särskilt med tanke på hur många genrer av film det finns och dom är ju bra på så olika sätt. Jag älskar verkligen film och, även om jag tycker det är svårare nu att hitta bra film, så är det fortfarande en stor kärlek. Man kan ju se om dom gamla filmerna...haha. Jag vet inte om det beror på att man sett för många eller om film helt enkelt är sämre nuförtiden, men det kan gå ganska lång tid mellan dom riktiga guldkornen. Det är förstås mycket beroende på att jag gillar skräckfilm, en genre där det är nästan omöjligt att hitta nåt bra. Så jag kanske litegrann får skylla mej själv. Men letandet kan ändå vara rätt kul i sej. En del filmer är så dåliga att dom faktiskt blir bra. En del är bara dåliga.
Att jag kom att tänka på film just nu beror på att jag hittade Brokeback Mountain på svt. En kanal som jag aldrig tittar på, så jag vet inte hur jag lyckades. Men det är en sån fantastisk film att jag genast blev sugen på att skriva ett litet filminlägg. Och eftersom jag valde bort tio-i-topp listan så blir det istället lite inlägg då och då om bra filmer. Ska man sätta sej ner och skriva upp dom bästa filmerna så kommer man ofelbart att glömma bort nån. Så jag skriver hellre ner några då och då. Så får jag säkrare med alla. Så här kommer den första omgången.
Brokeback Mountain - En av de bästa, sorgligaste och vackraste filmer jag nånsin sett. Bara musiken kan få en att gråta. Jag är en av de människorna som anser att kärlek är underbart, oavsett vilket sätt det visar sej på. Killar som avfärdar den här filmen för att det är en "bögfilm" är enastående omogna. Se den för att den är så förbannat bra. Och Jake Gyllenhal är så söt att man bara vill äta upp honom.
American History X - Är lite kluven till den här filmen för i vissa saker tycker jag att "the bad guys" har rätt. Men dom väljer förstås lite konstiga metoder att visa sitt missnöje. Oavsett vad man tycker så är det en jäkligt bra film. Edward Norton är enastående bra i alla filmer men det är måste vara hans bästa insats någonsin. Dessutom måste man ju bara älska filmer med oväntade slut.
De Misstänkta - På tal om filmer med oväntade slut. Det här är moderskeppet. Om nån skulle säga till mej att dom kunde räkna ut slutet så vet jag att den personen är en förbannad lögnare. Det finns inte en chans. Detta är min favoritfilm alla kategorier av tre anledningar: Skådespeleriet, med Kevin Spacey som den starkast lysande stjärnan som vanligt. Storyn, som är fantastiskt bra ihopsatt, precis när man tror att man fattar så händer nåt nytt. Slutet, som måste vara det bästa nånsin, stora hjärnor i arbete för att skriva ihop det. Har du inte sett den så gör det. Önskar jag kunde se den igen för första gången.
Se7en - Ja, vad säger man. Helt enkelt briljant, läskig, spännande och genomtänkt. Brad Pitt är enastående bra och storyn nästan ännu bättre. Och slutet gör mej förbannad varje gång jag ser den. Och då är det väl en bra film, om den rör upp känslor i en varje gång. Dessutom älskar jag att Kevin Spacey inte ville ha med sitt namn i början av filmen för att inte avslöja att det är han som är John Smith. Övercoolt. Så om nån inte har sett den har jag sabbat den överraskningen...haha.
Fyra bröllop och en begravning - Tja, alla mina val behöver ju inte vara fantastiska. Ibland behöver dom bara vara underhållande. Kanske inte en av filmhistoriens största ögonblick men den har charm. Hugh Grant var bra här innan han gjorde 3000 filmer till, spelandes exakt samma karaktär. Men det visste man ju inte då. Denna filmen är faktiskt riktigt rolig, underbart brittisk och lite sorglig. När han läser upp dikten på begravningen börjar jag gråta varje gång. Har ännu inte lyckats ta mej igenom den scenen utan att börja gråta. Och jag har väl sett den säkert 10 gånger.
Bolt - Vem kan låta bli att älska animerad film? Inte jag i alla fall. Jag tycker det är suveränt underhållande och jag gillar att dom görs rätt mycket för vuxna nu för tiden med vissa skämt som ungar helt enkelt inte fattar. Men då ska dom förstås helst ses på orginalspråk, det tappar för mycket i översättning. När ungarna var små såg vi förstås alla tecknade filmer, animerat var inte så stort då, med svenskt tal. Men numera är det orginal som gäller. Den här filmen är förbannat kul, suveränt sköna karaktärer. Särskilt duvorna är helfina.
Det får räcka för denna gången, många fler delar att vänta.
PS för att jag är så snäll så delar jag med mej av den fantastiska dikten från Fyra bröllop...skriven 1936 av W H Auden.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Att jag kom att tänka på film just nu beror på att jag hittade Brokeback Mountain på svt. En kanal som jag aldrig tittar på, så jag vet inte hur jag lyckades. Men det är en sån fantastisk film att jag genast blev sugen på att skriva ett litet filminlägg. Och eftersom jag valde bort tio-i-topp listan så blir det istället lite inlägg då och då om bra filmer. Ska man sätta sej ner och skriva upp dom bästa filmerna så kommer man ofelbart att glömma bort nån. Så jag skriver hellre ner några då och då. Så får jag säkrare med alla. Så här kommer den första omgången.
Brokeback Mountain - En av de bästa, sorgligaste och vackraste filmer jag nånsin sett. Bara musiken kan få en att gråta. Jag är en av de människorna som anser att kärlek är underbart, oavsett vilket sätt det visar sej på. Killar som avfärdar den här filmen för att det är en "bögfilm" är enastående omogna. Se den för att den är så förbannat bra. Och Jake Gyllenhal är så söt att man bara vill äta upp honom.
American History X - Är lite kluven till den här filmen för i vissa saker tycker jag att "the bad guys" har rätt. Men dom väljer förstås lite konstiga metoder att visa sitt missnöje. Oavsett vad man tycker så är det en jäkligt bra film. Edward Norton är enastående bra i alla filmer men det är måste vara hans bästa insats någonsin. Dessutom måste man ju bara älska filmer med oväntade slut.
De Misstänkta - På tal om filmer med oväntade slut. Det här är moderskeppet. Om nån skulle säga till mej att dom kunde räkna ut slutet så vet jag att den personen är en förbannad lögnare. Det finns inte en chans. Detta är min favoritfilm alla kategorier av tre anledningar: Skådespeleriet, med Kevin Spacey som den starkast lysande stjärnan som vanligt. Storyn, som är fantastiskt bra ihopsatt, precis när man tror att man fattar så händer nåt nytt. Slutet, som måste vara det bästa nånsin, stora hjärnor i arbete för att skriva ihop det. Har du inte sett den så gör det. Önskar jag kunde se den igen för första gången.
Se7en - Ja, vad säger man. Helt enkelt briljant, läskig, spännande och genomtänkt. Brad Pitt är enastående bra och storyn nästan ännu bättre. Och slutet gör mej förbannad varje gång jag ser den. Och då är det väl en bra film, om den rör upp känslor i en varje gång. Dessutom älskar jag att Kevin Spacey inte ville ha med sitt namn i början av filmen för att inte avslöja att det är han som är John Smith. Övercoolt. Så om nån inte har sett den har jag sabbat den överraskningen...haha.
Fyra bröllop och en begravning - Tja, alla mina val behöver ju inte vara fantastiska. Ibland behöver dom bara vara underhållande. Kanske inte en av filmhistoriens största ögonblick men den har charm. Hugh Grant var bra här innan han gjorde 3000 filmer till, spelandes exakt samma karaktär. Men det visste man ju inte då. Denna filmen är faktiskt riktigt rolig, underbart brittisk och lite sorglig. När han läser upp dikten på begravningen börjar jag gråta varje gång. Har ännu inte lyckats ta mej igenom den scenen utan att börja gråta. Och jag har väl sett den säkert 10 gånger.
Bolt - Vem kan låta bli att älska animerad film? Inte jag i alla fall. Jag tycker det är suveränt underhållande och jag gillar att dom görs rätt mycket för vuxna nu för tiden med vissa skämt som ungar helt enkelt inte fattar. Men då ska dom förstås helst ses på orginalspråk, det tappar för mycket i översättning. När ungarna var små såg vi förstås alla tecknade filmer, animerat var inte så stort då, med svenskt tal. Men numera är det orginal som gäller. Den här filmen är förbannat kul, suveränt sköna karaktärer. Särskilt duvorna är helfina.
Det får räcka för denna gången, många fler delar att vänta.
PS för att jag är så snäll så delar jag med mej av den fantastiska dikten från Fyra bröllop...skriven 1936 av W H Auden.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crêpe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.
Idiotisk politik
Läste SD kuriren idag. Ja, jag vet att jag inte borde göra det eftersom jag bara blir så jävla förbannad varje gång, men jag kan ändå inte låta bli. Man upphör aldrig att förvånas över politikernas dumhet. Jag kanske inte är en av samhällets stöttepelare men jag har bott och betalat skatt i detta landet hela mitt liv. Jag har dessutom uppfostrat 2 barn till goda samhällsmedborgare. Mitt liv har oftast varit en blandning av olika grader av jävelskap men jag har gjort mitt bästa för att studsa tillbaka. Med blandad framgång. Men allt jag har är min själ välförtjänt och jag har kämpat för det. Därför gör det mej så förbannad varje gång det visar sej att människor som aldrig bidragit med ett jäkla dugg till det svenska samhället, eller ens betalat en krona i skatt här, har mer rättigheter än jag. Och alla andra svenskar.
Jag bryr mej om hela detta landet men jag bryr mej främst om den delen där jag bor, nämligen Skåne. Här har jag trots allt bott hela mitt liv och jag kommer bo här resterande del också, det är jag helt övertygad om. Så i SD kuriren, som damp ner i min brevlåda idag, stod bland annat ett reportage benämt: Sverigedemokraterna sätter färg på Skåne. Mycket intressant läsning, bland annat om det fantastiska beslutet av region Skåne att alla illegala invandrare ska få fri sjuk- och tandvård. Jag säger det en gång till: alla illegala invandrare, som aldrig bidragit med en enda krona till det svenska samhället och som dessutom är i landet olagligt eftersom dom inte har tillräcklig anledning att få stanna här, erbjuds helt gratis sjuk- och tandvård. Samma vård som kostar Skåningarna stora pengar. Många jag känner skulle behöva gå till tandläkaren men har helt enkelt inte råd. Synd att ingen av dom är illegal invandrare för då kunde dom haft en felfri, glänsande tandrad.
Är det nån mer än jag som tycker detta är fullständigt vansinnigt?? Jag är den förste att erkänna att många pensionärer i detta landet har det bra, det är långt ifrån synd om alla. Men en del, framför allt kvinnor som varit hemmafruar, har det tufft. Dom har knappt råd att bo ordentligt, ännu mindre har dom råd med tandvård. Och det här är människor som arbetet i Sverige (ja, jag anser att vara hemma och ta hand om dina barn är ett arbete) och betalat skatt i det här landet hela sina liv. Som hjälpt till att bygga upp vårt välfärdssamhället som nu håller på att urholkas. Sjukvården är redan hårt belastad och nu ska den dessutom ta emot illegala invandrare som inte ens behöver betala för läkarbesöket. Dessutom, eftersom dom här "människorna" är här olagligt, blir inte läkare och sköterskor medskyldiga till brott då?
Men sånt här får man förstås inte säga, vi har uttrycksfrihet i det här landet så länge det inte sägs något negativt om invandrare. Det är det enda ämne där locket läggs på direkt. Att regeringen inte ens vågar ta debatten, med bland annat SD, betyder förstås att dom inte har några bra motargument.
Sverige är det landet som ligger i topp i världen när det gäller att ta emot invandrare. Jag vägrar använda ordet flykting eftersom dom allra flesta flyr inte från nånting, dom flyr till nånting. Och fort som fan. Alla vet ju hur lätt det är att komma in i detta landet och få pengar och bostad. Jobba är dom inte så intresserade av men det behövs ju inte heller, dom får pengar ändå. Och sen spottar dom gärna ut en 8-10 ungar också som vi skattebetalare ska betala för. I form av socialbidrag och polisiära insatser framför allt. Hade vi inte haft invandrare i detta landet så hade det varit gott om plats på våra fängelser.
Nån kanske skulle hävda att jag har fördomar. Men som jag alltid säger, det är inte fördomar om det är sant.
www.sdkuriren.se
Jag bryr mej om hela detta landet men jag bryr mej främst om den delen där jag bor, nämligen Skåne. Här har jag trots allt bott hela mitt liv och jag kommer bo här resterande del också, det är jag helt övertygad om. Så i SD kuriren, som damp ner i min brevlåda idag, stod bland annat ett reportage benämt: Sverigedemokraterna sätter färg på Skåne. Mycket intressant läsning, bland annat om det fantastiska beslutet av region Skåne att alla illegala invandrare ska få fri sjuk- och tandvård. Jag säger det en gång till: alla illegala invandrare, som aldrig bidragit med en enda krona till det svenska samhället och som dessutom är i landet olagligt eftersom dom inte har tillräcklig anledning att få stanna här, erbjuds helt gratis sjuk- och tandvård. Samma vård som kostar Skåningarna stora pengar. Många jag känner skulle behöva gå till tandläkaren men har helt enkelt inte råd. Synd att ingen av dom är illegal invandrare för då kunde dom haft en felfri, glänsande tandrad.
Är det nån mer än jag som tycker detta är fullständigt vansinnigt?? Jag är den förste att erkänna att många pensionärer i detta landet har det bra, det är långt ifrån synd om alla. Men en del, framför allt kvinnor som varit hemmafruar, har det tufft. Dom har knappt råd att bo ordentligt, ännu mindre har dom råd med tandvård. Och det här är människor som arbetet i Sverige (ja, jag anser att vara hemma och ta hand om dina barn är ett arbete) och betalat skatt i det här landet hela sina liv. Som hjälpt till att bygga upp vårt välfärdssamhället som nu håller på att urholkas. Sjukvården är redan hårt belastad och nu ska den dessutom ta emot illegala invandrare som inte ens behöver betala för läkarbesöket. Dessutom, eftersom dom här "människorna" är här olagligt, blir inte läkare och sköterskor medskyldiga till brott då?
Men sånt här får man förstås inte säga, vi har uttrycksfrihet i det här landet så länge det inte sägs något negativt om invandrare. Det är det enda ämne där locket läggs på direkt. Att regeringen inte ens vågar ta debatten, med bland annat SD, betyder förstås att dom inte har några bra motargument.
Sverige är det landet som ligger i topp i världen när det gäller att ta emot invandrare. Jag vägrar använda ordet flykting eftersom dom allra flesta flyr inte från nånting, dom flyr till nånting. Och fort som fan. Alla vet ju hur lätt det är att komma in i detta landet och få pengar och bostad. Jobba är dom inte så intresserade av men det behövs ju inte heller, dom får pengar ändå. Och sen spottar dom gärna ut en 8-10 ungar också som vi skattebetalare ska betala för. I form av socialbidrag och polisiära insatser framför allt. Hade vi inte haft invandrare i detta landet så hade det varit gott om plats på våra fängelser.
Nån kanske skulle hävda att jag har fördomar. Men som jag alltid säger, det är inte fördomar om det är sant.
www.sdkuriren.se
Dagens Goding
Björn Christiernsson - den största anledningen till att titta på Äntligen Hemma. Vad är det med hantverkare som är så förbannat sexigt...!?
Min första tanke
Jaha...inte vet jag vad jag ska ha denna bloggen till. Men vafan, alla andra har ju en. Då kan inte jag va sämre...haha...
Sen vad jag ska skriva är ju förstås en helt annan sak. Men det ger sej väl efter hand. Jag har ju lite av båda mina barns personligheter i mej så det blir väl lite av delar som dom har i sina bloggar. Dottern, som skriver meningslösa historier direkt hämtade ur verkligheten och sonen, som irriterar sej på allt och alla. Så jag har nog förutsättningar att skriva irriterande, meningslösa historier..haha...en del kanske till och med med verklighetsanknytning.
Detta första inlägg är i alla fall mest för att se hur det blir och om jag reder ut alla inställningar och kan få det som jag vill. Vilket jag förmodligen inte kan. Varför skulle bloggen skilja sej från mitt övriga liv...
Sen vad jag ska skriva är ju förstås en helt annan sak. Men det ger sej väl efter hand. Jag har ju lite av båda mina barns personligheter i mej så det blir väl lite av delar som dom har i sina bloggar. Dottern, som skriver meningslösa historier direkt hämtade ur verkligheten och sonen, som irriterar sej på allt och alla. Så jag har nog förutsättningar att skriva irriterande, meningslösa historier..haha...en del kanske till och med med verklighetsanknytning.
Detta första inlägg är i alla fall mest för att se hur det blir och om jag reder ut alla inställningar och kan få det som jag vill. Vilket jag förmodligen inte kan. Varför skulle bloggen skilja sej från mitt övriga liv...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)