Mejl

Tänk att ett litet mejl kan göra så mycket. Jag har det rätt jobbigt nu, mår inte så bra. Tycker det är kämpigt att hitta nån riktig vits att gå upp på morgonen. Det har ju varit sådär dom senaste 17 månaderna men det kommer och går. Ibland funkar det rätt ok sen kommer det några veckor när det bara känns förbannat jobbigt att leva. Har såna veckor nu och det är inget vidare kul. Finns mer än en anledning till det förstås, det har varit ovanligt jobbigt senaste tiden.
Sen idag så fick jag ett mejl. Ingen märkvärdigt, bara ett vanligt litet mejl från nån som jag gillar. Men bara att få höra att det finns nån som tänker på mej är min själ fint. Det räcker liksom hur långt som helst. Jag blev jätteglad att få reda på det.
Jag ska inte sticka under stol med att jag längtar efter att träffa nån som jag tycker om. Och som förstås gärna tycker om mej tillbaka. Det är inget kul att vara ensam och känna att man inte betyder nåt för nån. Vill ha nån att kramas med i soffan jag också. Men jag är inte riktigt redo än känner jag. Behöver nog få lite ro i själen först innan jag kan ge så mycket till nån som jag faktiskt vill. Men jag tror att jag i alla fall är på rätt väg. Kanske. Och om jag kan landa lite och få lite lugn i själen så kan jag också vara redo att hitta kärleken igen. Om den nu vill hitta mej.
Tills dess så är ett mejl med några värmande ord precis lagom.