Dom som känner mej väl vet om att jag har ett seriemördarintresse. Jag kanske är morbid, jag vet inte. Jo, förresten..det är jag nog. Men jag har alltid varit fascinerad av mördare i allmänhet och seriemördare i synnerhet. Ja, inte den där mördartypen som slår ihjäl grannen i ett gräl om tomtgräns eller nåt. Men den där seriemördartypen, psykopaten, är intressant. Hur man kan göra såna saker och ändå liksom tycka att det är ok. Att kunna se förbi att dina offer är människor, nåns dotter, hustru, mamma, son eller pappa. Det är liksom ingen person, bara ett ting som är till för ditt nöjes skull. Och ganska många seriemördare har faktiskt egen familj. Dom går ut och slår ihjäl nån, kanske sågar dom i bitar och sprider ut lite överallt. Sen kör dom hem till familjen och äter middag.
Den kylan tycker jag är otroligt fascinerande. Så iskallt.
Min favoritseriemördare, Ed Kemper, körde till och med till ett möte med sin övervakare med ett avsågat huvud i bagaget. Övervakaren var väldigt nöjd med hans framsteg. Direkt efter mötet körde han hem, hade sex med det avkapade huvudet i några dagar och gjorde sej sedan av med det. Snacka om att ha is i magen och kunna spela frisk när det passar dina syften. Sånt imponerar på mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar