Kisebarn!

Äntligen blev det då dags för Bliss att få sina ungar. Detta skedde på natten, med mej sovandes och ovetandes. Trots att hon låg under min säng märkte jag ingenting. Jag sover ju med öronproppar så det är kanske inte så konstigt.
När jag vaknade hörde jag nåt som pep under sängen. När jag kikade in låg Bliss där i kattkorgen, alldeles blodigt och läskigt. Hos Bliss i korgen låg en röd unge och gnällde. På golvet låg en unge till, lite ljusare. Golvet hos oss är verkligen iskallt och ungen var död. Vet inte varför Bliss inte burit in den i korgen men hon är ju förstföderska och kan inte förväntas göra allting perfekt.
Jag la den döda ungen i en handduk och lämnade rummet en stund. När jag kom tillbaka fanns där två ungar till, cremefärgade. Den ena låg i korgen och den andra på golvet. Jag lyfte upp den, den levde men var iskall. Jag la ungen hos Bliss men hon tog bara hand om dom andra två. Då tog jag ungen, höll den och gav den kroppsvärme. Och jag tog en varm strumpa och höll om den som en filt. Sen gick jag omkring och försökte värma upp den lilla stackaren. Jag strök hela tiden med ett finger över ungen, som Bliss skulle ha slickat den.
Den var knappt vid liv, men finns det bara lite liv så finns det ändå hopp. Ungen blev faktiskt varmare efter en stund och då la jag tillbaka den hos Bliss för att den skulle få ta del av värmen från henne och syskonen.
Det kom en unge till, den enda svarta i skaran. Men den var sorgligt nog död redan när den föddes.
Men dom andra tre ungarna verkar må bra, det är nästan omöjligt att sluta titta på dom, dom är så underbart söta. Jag flyttade över dom en en ny korg, så dom skulle få rent och fint. Bliss följde efter på 2 sekunder. Så nu ligger dom där, har satt in värmeelementet till dom så dom inte ska ha det kallt. Och nu ska jag försöka låta bli att glo på dom en stund. En liten stund.